Catfight och andra funderingar

Säga vad man vill, men det är mycket konstigt i mitt huvud idag. Upplevelsen från igår hänger kvar som ett otäckt hölje och jag undrar när obehaget släpper. Vad som hände? Jag blev vittne till ett tjejslagsmål. Eller slagsmål och slagsmål, det var endast den ena som slogs, den andra var helt passiv och hade lagt på stenansiktet. Jag har ingen aning om upprinnelsen till bråket, men en eloge till tjejen som var kall och inte gav med sig, då hade det kunnat bli riktigt illa.
Istället fick jag se en tjej som provocerade och sedan handgripligen slog till och sparkade den andra tjejen i ryggen när hon gick in i tunnelbanevagnen mot Hjulsta.

Så mycket gick igenom mitt huvud... De här tjejerna var någonstans runt 18-20 år - vet man inte då att knytnävar inte löser något? Jag är uppvuxen med att tjejer inte slåss, inte hotar, så att se detta i min "skyddade lilla verkstad" gör mig verkligen illa till mods. Tankarna vandrade iväg och satte igång flertalet frågeställningar - vilka var de? vad hade hänt? vad skulle deras mammor säga? vad har de för uppväxt bakom sig?...

Nej, jag är inget oskyldigt lamm. Jag har blivit provocerad av tjejer på krogen som fått ur sig både det ena och det andra, men jag ställer mig över skitsnack. Ingen idé att ta åt mig av falska anklagelser och elakheter. Ser inte syftet med att bråka, har aldrig gjort.

Sedan fick jag bevittna hur den attackerade tjejen fick en raseri/chockattack inne på tunnelbanan. Skrek, grät och sparkade på glasfönster och dörrar, tills en man reste sig upp och sa åt henne att lugna ner sig. Kompisarna som var kvar tog med henne ut vid nästa station.

Återigen ett frågetecken i mitt huvud. Vad hade hänt? De, alla tjejerna, tillhörde ju samma gäng för tusan! Vänder man sig till och med mot sina egna? Och varför kunde ingen i gänget stoppa den lilla ettriga bruden i röda spandexbrallor?? Mycket jag inte förstår...

Annars har den här dagen varit bra. Ikapp med jobb efter ett tufft månadsskifte och jag hade solstrålen L hos mig hela dagen. Fick dessutom skrattanfall åt B som vände ett ordspråk till lustighet. Normalt heter det att man får blodad tand, men hon fick ur sig "tandat kött". Haha!

Sen har jag återigen fascinerats över hur vissa alltid klarar sig undan saker. Har en säljare på jobbet som säljer fantastiskt bra, men har noll sinne för att själv rätta upp misstagen han gör. Istället låter han alla andra rätta upp dem och det hemska är att de andra gör det - för att inte kunderna ska bli lidande! Fint av dem, men det gör ju fortfarande att han får fortsätta... Och cheferna blundar, "för han säljer ju så bra".
Hejar fortfarande på en bekant, som tidigare var chef nedåt landet, som lackade på en av sina bästa säljare och helt enkelt drog in hans tjänst tills dess han fattat vad som gällde. Heja heja!!

Nu är jag hemma efter en spännande tunnelbanefärd hem. Spännande denna gång eftersom jag läste klart Dan Browns "Den Förlorade Symbolen". Tycker att Brown än en gång lyckats få ihop en riktigt bra bok! Spänning näääästan hela vägen i mål. :)

Rekommenderas varmt (foto av mig)

Men nu ska jag ut och gågga med K. Gågga = gå och jogga i intervall (ord uppfunnit av Ks sambo). Gå en minut och jogga sex minuter (eller är det sju den här veckan?). Känner bara för att vara hemma idag, så väldigt skönt att jag har K som kanin idag. :) Wish me luck!

På återhörande!