För det första har jag nu gett mig i kast med JIKEN på Lunds Universitet. Jag ligger tre veckor efter alla andra, men efter samtal med Dan nere i Lund, så känns det överkomligt i tidsschemat.
Det som däremot skrämmer skiten ur mig (eller skiter skrämmen som jag döpte om det till för ett tag sedan) är rädslan i att jag gett mig in på något som är för stort. Hur ska jag kunna få ordning bland alla begrepp? Hur ska jag, som arbetar för att folk ska tala till folk så att alla förstår, kunna sitta och använda mig av, för mig, förlegade ord som kontrahenter, konsensus, rättssubjekt et cetera... Jag förstår dem, men jag förstår inte varför inte språket kan utvecklas...
Hur ska jag kunna lära mig utantill, allt jag behöver kunna för att driva ett fiktivt rättsfall på min tentamen?
Ja jag vet, jag fokuserar fel just nu. Fokus ska ligga på det jag just nu läser, framtiden kommer i sinom tid.
Men för att återgå... För det andra ska jag med stor sannolikhet skriva in mig hos Micke på Xtravaganza på torsdag. Det innebär (förhoppningsvis) månader med pulverdryck tre gånger om dagen och ett minskat midjemått. I det ligger dock den stora rädslan att efter tryggheten i pulvret (ja, om min kropp nu godkänner pulvret som ett substitut till mat) börja äta mat igen och inte ha lärt mig något av vad de sagt under pulverperioden och istället gå tillbaka till gamla vanor och rutiner. Ja, jag kan vara så korkad...
Dock inser jag ju att man häller i sig en pulverdryck på 5 minuter och sedan inte ska gå tillbaka till arbetsplatsen utan istället slänga sig ner på löpbandet i gymmet på jobbet eller nåt. Där skapas en ny rutin. En ny vana.
Men fy fan vad jag är bra!! Börjar ta tag i mitt liv. Bara insikten att inget automatiskt kommer till mig, utan att jag själv måste ta beslut är en stor sak. Det känns bra. Så nog faaaaan ska jag klara det här med!
Bara jag kommer ha tid över att läsa mina älskade böcker... Inte bara världens tyngsta lagbok (som inte är mig så kär just nu...) utan alla de andra världarna jag får en inblick i. Senaste var:...
Elva minuter av Paulo Coelho. Har läst mycket om hans böcker, men aldrig läst en själv. Tills nu. Den var väldigt lättläst, men med det inte sagt att den var dålig och ihålig. Den var mycket bra och jag är väldigt, väldigt förvånad att det är en man som skriver. Han skriver om Maria, en brasilianska, som har bestämt sig för att sätta kärleken åt sidan för att nå sina andra mål. De tar henne en annorlunda väg, till Schweiz, där hon blir inblandad i prostitution. Men på hennes eget sätt! Det är fortfarande hon som bestämmer!
Det är så mycket visa ord i denna bok och dessutom igenkänningar (jag har dock aldrig varit prostituerad haha). Rekommenderar män, som kvinnor, att läsa denna.
Ikväll är det party-party hemma hos M. Det blir väl mitt sista party på några månader, så jag får väl ta i idag :)
Kram!

